adlersimalaysia

(2009-10-30)
Tre dagar kvar av vistelsen i tropikerna. Nu gäller det att göra de goda affärer som bjuds innan det är försent. Efter morgonbestyren lastade vi in oss i två teksi-bilar och åkte till teknikaffären vi var i för en vecka sedan. Vi orienterade oss till datoravdelningen på plan 2 och frågade runt bland stånden efter bra erbjudanden. Windows 7? Med eller utan installations-CD? 12”? 2,1GHz? RAM? Disk? Dual Core?  Bluetooth? Firewire? Office?



Många är frågorna man behöver ha svar på. När vi kom till den tredje disken tyckte vi att vi fick ett bra erbjudande på en Dell-maskin och påbörjade förhandling. När prutstegen kom ner till 20 RM var det lika bra att skaka hand. En liten handpenning erlades och vi åkte ner till nedre gatuplanet till en Food Court. Idag blev det japanskt. En del beställde sushi, jag kyckling med ris. Efter maten åkte jag upp till dataplanet för att hämta de preparerade lap-toparna, bara för att omgående behöva åka ner de fem våningarna igen och ta ut slutlikviden på ställets enda ATM. De tog nämligen 3% i avgift vid kortbetalning och det var inte intressant. Med välfylld plånbok åkte jag upp de tre grundplanen och de två våningsplanen, kvitterade ut två laptops med tillbehör, och lämnad en överlycklig försäljare glatt vinkandes i sitt lilla bås.

Med mer än nöjda barn sökte vi upp ett par taxi som tog oss tillbaka till bostaden för avlastning och sedan vidare till fågelparken. Fågelparken är en fantastisk anläggning mitt i staden där de har spänt upp nät över ett jättestort område och därunder finns alla möjliga olika fåglar. Örnar, hornbills, emus, papegojor, påfåglar, kycklingar mm. Även sköldpaddor, fiskar, apor och råttor fanns i inhägnaden. Vid några stationer fick man mata fåglarna eller fiskarna.

Närmare två timmar spenderade vi på området och när den dagliga åskan blev för påträngande och nederbörden ökade i omfattning fann vi för gott att ta taxi från stället och styra kosan hemåt.

Väl framme vid det lokala centrumet Solaris slog vi oss ner på en indisk restaurang och beställde in middag. Chicken Tikka med nanbröd blev det kulinariska valet för egen del.

Mätta och belåtna gick vi upp i lägenheten och började utforska dagens inköp. Några gick ner till den lokala dvd-butiken och köpte kopior av några sevärda filmer. En av dem tittade vi på redan samma kväll, Slumdog Millionaire.

(2009-10-27)
På morgonen satt jag och skrev lite på vår balkong och när jag gick in för att ringa in till barnen hoppade en apa in på balkongen och travade in på rummet. När jag försökte schasa bort den visade den tänder och antydde att den vill slåss. Det enda vapen jag kunde hitta inom räckhåll var min sandaler och när jag hade visat jag kunde gå till motanfall fann apan för gått att retirera och istället hoppa över till barnens balkong. Snabbt ringde jag in och sa åt dem att låsa sin balkongdörr.

Efter frukost tog vi taxi till en strand som ligger en vik bort från oss. Den låg innanför den ö vid vilken vi hade simmat bland färgglada fiskar dagen innan. Stranden var jättefin men helt öde utan tillstymmelse till badgäster.



Det hindrade inte oss från att lägga oss på en del av den och tillbringa någon timma med solande och letande av fina koraller och snäckor. En del snäckor fanns det liv i.



Den enda verksamhet som fanns längs stranden var en vattenskoteruthyrare, och för att bidra till hans omsättning hyrde jag en skoter i tjugo minuter för 70 RM och körde runt ömsom med Sara, ömsom med Calle.



Skoteruthyraren hade sitt hudjur runt halsen, en anakondaunge, och den fångade Saras intresse och gillande.

När vi var färdiga med denna strand fortsatte vi längs kusten söderut till ett litet samhälle där intill. Här fanns det några t-shirt- och souvenirförsäljare som fortfarande hoppades att säsongen skulle ta fart igen. Vi åt lunch på en kinesisk krog och det blev en garanterat ’not spicy’ kyckling-med-nudlarrätt som fick piri-piri att verka starkt som kranvatten.

Vi tog en taxi tillbaka till resorten där vi softade en stund med bad, bloggning och läxläsning. Vi bokade in oss på fiskfarmturen följande dag. Calle fick syn på en varan som strosade runt på poolområdet. Jag skyndade dit och förevigade den på minneskortet.



Dessutom fick jag några närbilder på husfågeln Hornbill.

När vi hade duschat och laddat kamerabatteriet beställde vi återigen en taxi och åkte med den till ett samhälle yterliggare en bit söderut, fortfarande på västkusten. Samhället heter Coral Bay. Vi gick längs strandvägen och studerade omgivningarna. Till slut landade vi i en souvenirbutik och barnen köpte några småsaker. Själv hittade jag ett par Ray-Ban för endast 32 kronor. Vilket kap!

För de är väl äkta?

Nöjda med våra inköp fortsatte vi vår promenad. De enda fordon som verkar finnas på ön är taximinibussar, motorcyklar och en asfaltsläggare. På motorcykel åker man sällan färre än två personer, ofta tre eller fyra, ibland fem. Rena familjebilen, alltså.



För middag hittade vi en kinesisk restaurang och på menyn idag stod det kyckling med ris.

Efter middagen åkte vi hem, spelade ett par partier biljard, lyssnade lite på filippintrion och gick sedan och la oss.

(2009-10-26)
Vid halv tio hade vi lyckats samla ihop styrkorna något sånär och tog oss ann frukosten. Idag hade de bytt omelettkock till en ännu långsammare. Men, vem har bråttom? När vi hade blivit ivägkörda från buffén checkade Linder ut och flyttade över sitt baggage till vårt rum. Vi lastade sen in oss i ett fångtransportliknande fordon och blev skjutsade rakt över ön till den nordöstra spetsen och en färjeterminal. Vid kajen låg en motorbåt med två besättningsmän som vi bordade tillsammans med fem andra turister. Motrobåten drevs fram av två utombordsyamaha på vardera 200 hästar.



Vi inledde så turen runt ön och när intressanta saker dök upp stannade vi och föraren berättade vad det var vi såg. Bland annat stannade vi vid ett örnnäste och vi såg också ett femtal havsörnar cirkla omkring i luften. Vi åkte förbi några fiskodlingar där de odlar snapper-fisk. När vi närmade oss staden Pangkor dök det upp båtvarv där de tillverkar stora träfiskebåtar (kostar runt 3 miljoner kronor) och längs kusten låg sedan exemplar av dylika båtar förtöjda, nyss hemkomna efter morgonens fisketur.



När vi kommer till staden Pangkor får vi gå iland och strosa runt bygden i 45 minuter. Vi hade ju redan sett stadens två gator så vi valde att gå lite i utkanterna och se områdena där folk bor.




Både längs fastlandskusten och så småningom längs Pangkor-kusten ser vi semesterresorter av skiftande exklusivitet. Riktigt lyxigt blir det när vi har rundat öns sydspets och kommer till den lilla privatägda systerön Pangkor Laut. Där finns det en anläggning som bara är öppet för par (singlar och folk med barn göre sig ej besvär) och ett annat där familjer med barn äldre än fem år är välkomna. 2000 RM per natt och person är bastaxan på de här ställena.



För att gästerna inte skall behöva beblanda sig med lokalbefolkning under sin semester finns det en helikopterplatta på ön vartill det går resor direkt från flygplatsen i KL. På norra änden av lillön finns det ett riktigt extravagant ställe som frekventeras av celebriteter som Beckham och Pavarotti. Här betalar man 2000 USD per natt. Fast då får man egen pool, egen kock och egen personal.

På den fortsatta vägen längs Pangkors västkust ser vi den lågbudgetby som vi åkte genom med taxin. Här finns en restaurang specialiserad på seafood som vi blir rekommenderade.

Efter ytterligare en bit stannar och ankrar båten vid en klippformation och vi ikläder oss cyklop och hoppar i spat, beväpnade med bullar. I vattnet får vi sällskap av miljontals färgglada småfiskar och de blir särskilt intresserade av brödbitar som släpps. Vi ett tillfälle var det en fisk som missade brödet och istället högg mig i fingret och det gjorde riktigt ont. De flesta fiskarna var runt decimetern i längd men det fanns även större fiskar som anmälde intresse. Den största jag såg var nog 50 centimeter lång.



När vi hade tömt ut förrådet av bröd och bullar fortsatte vi färden norrut. Och efter ytterligare någon vik kom vi så till vår egen. Båten ankrade på stranden och vi vadade i land.

Efter att Linders hade fräschat till sig något åt vi lunch och tog sedan farväl när de lastade taxin som skulle ta dem till färjeläget i Pangkor.

Vi skulle få fortsätta vår vistelse utan ciceroner. Till att börja med tog vi det lugnt med lite läxläsning och bloggning. Calle och jag gick till rummet för att byta om till golf och då såg vi genom balkongfönstret ett tiotal apor på balkongen. De var ute på sin dagliga matraid där de svingar sig från balkong till balkong och genomsöker dem efter ätbart. De försöker också ta sig in i rummet genom att hänga på dörrvredet och har man då inte låst dörren blir det öppen gata för dem in. Ombytta och klara hyrde vi ett golfset och betalade 45 RM i Green Fee och begav oss ut på anläggningens golfbana.



Det jag först trodde var en 18-hålsbana visade sig vara en 3-hålsbana fast med tre olika utslagsplatser på vardera hål och därför kallar de det en 9-hålsbana. Fairway lämnade väl en hel del ytterligare att önska vad gäller jämnhet, men detsamma kan sägas om mitt spel. Calle fick dock in några ordentliga fullträffar. En projektil från hans klubba träffade ett träd och sedan taket på ett bostadshus som låg gömt i buskarna. Ingen skada verkade dock ha skett. På golfturen träffade vi på några sköldpaddor.

Åter till receptionen och efter ett snabt dopp i poolen fick Calle skriva på sin dagbok.

En ståtlig påfågel marscherade plötsligt in i foajén och gick fram receptionsdisken som om han ville boka rum.



Vi hade svårt att bestämma oss för om vi skulle stå fast vid vår anmälan till Night Fun Fishing. Tydligen skulle man bli ivägkörd till ett färjeläge och där sitta och spöfiska i halvannan timme. Enligt en förstå-sig-påare var den aktuella ebb-och-flod-korrelationen inte optimal för fiske varför fångsten kanske inte skulle bli så stor. Dessutom blåvägrade Sara att följa med. Efter lite övervägande bestämde vi oss för att hoppa över fisket. Och tur var väl det då tidernas åsk- och regnväder utbröt klockan 9, precis då fisket skulle ha börjat.

Vi badade lite mer, åt middag på hotellets restaurang och spelade lite biljard innan vi somnade till filmen The Lake House.

(2009-10-25)
Närmare halv tio kom vi ner till frukosten. Den var minst lika komponentrik som den i Taman Negara, fast omelettkocken var betydligt långsammare här. Vi har en tendens att bli upplysta att köket snart stänger, så även denna morgon. Efter ett kort besök på rummen gick vi så ner på stranden och tog några solstolar i besittning. Förmiddagen var en smula mulen men alltjämt behaglig. Även denna dag höll havet och poolen anmärkningsvärd hög temperatur.

När vädermakterna antydde att de tänkte skölja regnvatten över oss passade vi på att ta en kortare öl- och kafferast för att sedan komma tillbaka till strålande sol. Vi växlade mellan aktiviteterna bokläsning, poolbad, havsbad och vykortskrivning. Ett av eftermiddagens resultat blev makabert kräftröda anleten.

När klockan blev ungefär 3 övergick vi till allmän läxläsning och rumsbyte. Vi hade nu fått de rum vi egentligen skulle ha haft från början. Rummen ligger på något som kallas Ocean Wing och är modernare än de andra. Vyn över havet är bättre också. Fotfarande delar de tre barnen rum och ett föräldrapåbud säger att ikväll får tjejerna sten-sax-påsa om vem som sover i extrasängen.

Efter dusch och ombyte beställde vi fram en taxi och det visade sig bli med samma chaufför som körde oss från hamnen. Vi angav Pangkor som resmål och han körde samma väg som tidigare, dvs längs östra kusten. Vi åkte genom jättefina små samhällen, ofta kinestypiska. När vi kom fram tipsade chauffören oss om den enda restaurang som finns i stan, Anchor. Och när vi ville betala sa han att han kunde köra hem oss efter besöket så kunde vi betala då. Men, vi vet ju inte hur länge vi vill... Inga problem!

När vi hade givit upp försöken att få betala resan strosade vi runt bland souvenirbutiker och fiskaffärer. Extremt populärt måste det vara med torkade småfisk.



Några t-shirts inhandlades samt flip-flops. När vi hade spatserat de enda två gatorna som fanns fann vi för gott att uppsöka Anchor och be om menyn. Flera spännande rätter fanns och några beställde vi. Alla blev nöjda. Till och med katterna.

Någon sa –Kanske dags att åka hem? Och vips stod där en rosafärgad taximinibuss med vår chaufför vid den öppna dörren. Återfärden gick längs den västra kusten och här fanns lite fler turistställen och en del lågbudgethotell (60 RM för ett dubbelrum).

Tillbaka på resorten (re’sårten) tog vi oss till dansbaren och beställde in några drinkar. Ungarnas favorit, Shirley Tempel, flödade. En svenska som vi hade träffat under dagen anslöt till vårt bord, och under någon timma dansades det till samma filippinska trio som kvällen innan. Jag och Pär och ungarna spelade biljard några omgångar.

(2009-10-24)
Uppstigning vid 8 och efter frukost packades det sista innan vi lastade bilen och gav oss iväg mot kuststaden Lumut. Vi stannade på en bensinmack för att ta ut pengar och då kunde jag konstatare att en liter 95-oktanigt kostar 3,60 kronor.  Bilresan var intressant då vi passerade genom flera malaytypiska samhällen. Ännu intressantare blev det av att vägsträckningarna inte stämde med kartan och att vägskyltar liksom var utkastade på måfå utan att deras tolkning hade någon motsvarighet i terrängen.

Strax innan Lumut stannade vi vid en McDonalds och intog varsin meny. Här var McDonaldsindex 16 kronor. Det kan tydligen variera inom landet. I bilen igen och så rullade vi ner till färjeläget, parkerade bilen, köpte biljetter till färjan och bordade densamma. Inuti påminde färjan om en tågvagn med teatersittning, fullastad med mest indier som verkade pendla mellan ön Pangkor och fastlandet. Vi åkte färjan i 15 minuter över till mämnda ö och staden med samma namn. Väl i land tog vi en av trettiotalet taximinibussar som stod på taxihållplatsen och åkte med den genom en extremt kuperad terräng. Ön som är väldigt liten mäter bara 2 km tvärs över, och den enda vägen är 20 km lång och går runt ön. 30 RM senare släpptes vi av vid vår resort. En mycket trevlig anläggning precis vid kusten med en 18-håls golfbana på bakgården. När vi kom till receptionen beklagade hotellet sig att det hade strulat till det så att vi inte kunde få rum på den delen av anläggningen som vi hade beställt första natten. Som kompensation skulle de bjuda på middag samma kväll.

Vi hade två rum och Linders ett rum med extrasäng. Ungdomarna bestämde att de tre skulle ha trebäddsrummet så fick vi vuxna dela på de två dubbelrummen. När vi hade etablerat oss i rummen bytte vi om till badkläder och ramlade ner på stranden. Havsvattnet var varmt som i en jacuzzi, och poolerna var inte kallare. 27, 28 grader är ingen överdrift. Vi provade poolbaren genom att beställa en uppsättning drinkar och få de levererade till solstolen. Jag tolkade ett erbjudande som att man fick två likadana drinkar till priset av en, när det i själva verket var köp två likadana drinkar och få en till gratis. Men va sjutton, även en karl kan ju tycka om Lady’s Love.

Efter dusch och kontemplation samlades vi och begav oss ner till restaurangen. Buffé var modellen för dagen och eftersom det var gratis snålade vi inte med portionerna. Mäkta mätta flyttade vi oss därefter upp en våning där en trio bestående av en korpulent malay (?) och två trådsmala filippinskor framförde covers. De var riktigt klämkäcka, och efter lite övertalande fick de upp även oss nödbedda svenskar på dansgolvet.

Pär och jag spelade ett par matcher foosball, och vi fick reda på att de hade gratis Wi-Fi inom receptionsområdet Sängdags.

Efter avvinkning åkte vi till China Town och prutade till oss en massa skor, shorts och tennisskjortor, någon klocka och en keps. Kepsen var nog den största procentuella prutningen, från utropet 65 RM till slutpriset 20 RM. Och det gick på 10 sekunder.

När vi hade köpt det vi ville i China Town bordade vi vanen igen och åkte till stans utkant där vi hade bokat bord på en indokinesisk restaurang Tamarind Springs. Vi avnjöt en mycket god middag med många spännande smaker.



Vid betalningen råkade jag ut för fenomenet att jag dels fick knappa in kreditkortets pinkod samt signera slippen. Vid ett tidigare tillfälle då samma sak hände och jag försökte antyda att det borde räcka med en av signeringsmetoderna fick jag till svar: -This is the Malaysian way.

Nåväl, efter maten åkte vi hem för att började förbereda sol- och badresan imorgon, och på vägen kunde vi skåda Kuala Lumpurs skyline från en ny vinkel.

 



 

(2009-10-21) Revelj 7:30 och darefter utforskning av hotellfrukosten. Den var helt OK. Kock som steker din omelett enligt dina onskningar, bacon, rostat, juice, prinskorv och allskons malaysiska ratter. Brattom till samlingen infor Jungle Trakking. Tillsammans med en guide promenerade vi hogt upp i bergen (370 meter) och pa vagen sag vi en massa spannande vaxter och djur. Giant Timber Ants, Chikador, lianer, trad som de far pilbagsgift ifran mm.



Hogst uppe var det en vacker vy over djungeln. e

På vägen ner gick vi den sk Canapy Walk vilket är en 300-400 meter lång hängbro. Som högst gå den 60 meter över marken.

Nu hade jag blivit sams med makroobjektivet.



Val åter till resorten bytte vi t-shirt och innan lunch bokade vi en tur på vårt hotell till nomadfolk. Nar vi kom over till restaurangen pa andra sidan fann vi att de gjorde samma tur fast mycket billigare, och dessutom skulle vi kunna hinna med en safariresa om vi bokade med dem istallet. Sagt och gjort..

Turen till nomadfolket var intressant. Vi fick lara oss hur de gjorde eld med rep och pinne (fast alla hade en Bic-tandare i fickan!), och hur de tillverkade blåsrör av bambu, och pilar. Dessutom fick vi provskjuta rören och det gick faktiskt ganska bra.

Efter dusch och en kort vila at vi middag pa vart nya stamstalle LBK. Efter att ha fortart en ny variant av kyckling och ris fick vi kliva ombord pa en Land-Rover tillsammans med en engelsk familj och forare och guide. Alla, utom foraren, satt utomhus. Barn och guide på taket, och föräldrar på flaket.



Vi blev sedan runtkorda i palmodlingar pa jakt efter vilt. Det forsta vi fick erfara var ett riktigt malayiskt skyfall sa att vi blev harligt blota. Under turen i sag vi kungsfiskare, leopardkat, sandorm och groda. Guiderna var otroligt duktiga pa att upptacka djur i fart och morker.

Efter en fullspackad dag var det skont att komma i sang.

(2009-10-20)

Nagot forsenade vaknade vi och fick skynda oss att uppvakta Emelie pa hennes 15-arsdag. Som seden bjuder marscherade vi in i hennes rum sjungandes jamahanleva-sangen, och som seden ocksa bjuder latsades hon sova tills vi kom in. Efter gratulationerna och presentoppningen at vi frukost och packade det sista infor var djungelresa. Per skjutsade oss till bussen som tog oss pa en tre timmars fard upp i bergen. Det vi kom till var en flodbatsstation dar vi anmalde oss, at lunch och gick pa toaletten.



Sedan latsades vi ombord pa en flodbat som tog oss nastan tre timmar uppfor floden.



Det var en spannande miljo langs floden men efter 20 minuter blev det ganska enformigt. Det vildaste vi sag i djurvag var en hord tama vattenbufflar. Man kunde inte hjalpa att nicka till korta stunder.

Sa smaningom kom vi fram till Taman Negara.



Vi gick av och blev tilldelade rum, och sa fick vi boka de utfarder vi ville delta i. Nar vi hade kommit till ro tog vi en drink i baren, och konstaterade, som vi hade blivit tipsade, att priserna var riktigt hoga. Men det finns rad. Nar vi skulle ata middag tog vi taxibat over floden till en av 4-5 stycken pontonrestauranger och dar var priserna dem vi vant oss vid pa denna resa.

Nar vi atervandit fran maten var det dags att ta pa sig gymnastikskor och forbereda sig for Nite Jungle Walk (stavas precis sa). Vi traffade var guide utanfor receptionen och vagleddes av honom pa en tva timmars promenad genom morka djungel. Guiden var fenomenalt duktig pa att upptacka alla mojliga kryp langs vagen. Vi sag spindlar, stora myror, termiter, faglar, skorpioner, hjortar, tusenfotingar, syrsor, vandrande pinnar mm.



Fast jag blev aldrig riktigt sams med mitt nya macroobjektiv. 90 kronor per huvud kostade promenaden och var mycket prisvard.

 Dusch och chips och sangdax. Imorgon borjar Jungle Trekking klockan 08:30.

(2009-10-19)
Efter en smakfull frukost med bl a av huhållerskan Linda nygräddade pannkakor tog vi oss ner till poolen och intensivsolade någon timma (lite mindre bild på begäran).



Lunch intog vi på en lokal indisk restaurang och det som beställdes in var varianter på ris och kyckling, och pannkakor eller roti canai som det egentligen heter. Det har blivit ungarnas favorit och kommer tillsammans med en currysås. Som vanligt på muslimsk restaurang serveras inte öl. Suck!



Sedan bar det av mot Times Square i 2 taxibilar. Taxiresan tog väl uppåt 30 minuter och kostade 30 kronor. Och taxichauffören var bekant med såväl Stockholm som surströmming. 

Times Square är ytterligare ett shopping centrum med affärer i 7 våningar. De billigaste längst upp och de exklusiva märkesbutikerna längst ner. Och som vanligt finns det mycket att välja på i billigaffärerna men det är först på mittenvåningarna som man börjar hitta saker som håller tillräckligt god kvalitet. Dessutom är man så trött då att det är lätt att bli övertalad om prylar förträfflighet. Till slut hade det handlats jeans, t-shirts, helikoptrar, shorts, kameraobjektiv, maskaror och lite annat smått och gott. När det gäller kameraobjektivet gick jag in för att köpa ett 18-250 mm objektiv och kom ut med ett 9 mm d:o. Jag är mycket osäker på om det var en bra affär. Men varför forska i det?

Om någon är intresserad så söker de folk i var och varannan affär (1RM = 2SEK)

Efter flera timmars shopping anslöt Pär och Julia som hade haft arbets- och skoldag och vi gick till den stora inomhusnöjesparken i köpcentret. Där  betalade vi in barnen för 90 kronor styck så fick de åka en massa karuseller och annat under en dryg timme. Det fanns allsköns åkattraktioner inklusive en fullstor berg-o-dalbana med bl a 2 loopingar

 

Sista stopp i Times Square var en Pizza Hut varefter vi begav oss hem för att flyga helikopter.

Imorgon är det tidigt uppvaknande då vi dels skall fira Emelie som fyller 15 och dels skall hinna med en buss som går 08:45 mot djungeln. Ev. kommer det att bli sparsamt med uppdateringar av bloggen de närmaste dagarna beroende på tillgång till internet.

(2009-10-18)
Vi vaknade först framåt 10:30 och de mer lättväkta kunde vittna om ett sjuherrans åskväder under natten.

En utomordentlig frukost följdes av förberedelser för en dag på stan. Vi åkte taxi och bil in mot stan, parkerade och åkte sedan monorail sista biten.

Väl inne i centrala KL passerade vi genom några exklusiva köpcentrum på vår väg till teletornet KL Tower. Tornet är 421 meter högt, nästan lika högt som Petronas Twin Towers (459,1m) som ligger alldees intill. Utsiktsplatsen i KL Tower (på 276m) ligger högre än den i Twin Towers så valet av torn att åka upp i var enkelt.

Efter en 52 sekunders hissfärd kunde vi skåda ut över hela Kuala Lumpur och få höra Pär berätta initierat om byggnationer och annat. Väl nedkomna igen provade Julia, Emelie och Calle att åka linbana.

Lunch åt vi på en muslimsk lokal restaurang där den dyraste rätten kostade 12 kronor.  Efter maten gick v till ett teknikvaruhus i kolossalformat. Det var 7 våningar med bara teknikprylar: mobiler, datorer, tv-apparater, kameror mm mm. Många ville ha mycket, men det enda vi handlade var ett linsskydd för 100 kronor. Efter ytterligare något köpcentrum stannade vi till hos en fotmassör där de flesta valde massage och jag och Calle valde fisk-spa. Fisk-spa var tre bassänger med mängder av fiskar i olika storlekar. När fötterna var nedsänkta i baden attackerades de av fiskarna som bokstavligen åt upp förhårdnader och dött skin. Efter hand flyttade man sig från de riktigt stora grovätarna till de mindre finsmakarna. Fötterna syntes knappt emellanåt för alla fiskarna. Spännande upplevelse!

Överallt har de avancerade och vackra kristallkonstverk utlagda och det är för att fira Deepavali vilket är ljusets högtid.

Ytterligare något köpcentrum hann vi utforska innan vi passerade genom ett grönområde varifrån man kunde se Petronas Twin Towers vackert belysta torna upp sig mot skyn.




Innan hemresan stannade vi i ett snabbmatsområde och åt ett hastigt kvällsmål. Notering i marginalen: McDonaldsindex här är 20 kronor (=priset för Big Mac & Co).

För att variera transportmedel åkte vi tunnelbana tillbaks till bilen och väl hemkomna kunde vi konstatera att Åtvidaberg tagit sig upp i Allsvenskan. Det finns alltså hopp för dem som ramlar ur.

Idag har vi låtsashandlat, imorgon blir det på riktigt. Gonatt!

Innan middagen knatade vi runt på områdets affärsgata. Det regnade men det påverkade inte oss nämnvärt efrsom det forfarande var varmt och fuktigt. Vi träffade bland annat på ett filminspelningsteam som hade ställt upp tre polisbilar och kpistbeväpnade poliser som stod och siktade på varandra.





Det tyckte Calle var spännande. Kanske var det någon Malayisk variant av Wallander.

Vi gick sedan in i en alltmöjligtaffär och kompletteringshandlade till middagen. Jag köpte en flaska Famous för 240 kr vilket inte är särskilt billigt. Det hade naturligtvis varit bättre att handla den på taxfree men där hade jag fattat ett strategiskt felslut och köpt cognac istället. Lokala pengar hämtades ut från bankomat.

Hemma igen åt vi en god middag med gott vin och efter det spelades det squash, volleyboll och det badades.

Tog en bild över KL i mörker

Här kommer vi att skriva lite om vad som händer på vår Malaysia-resa i oktober 2009. Vi som åker är Birgitta, Thorsten, Sara och Calle.

(2009-10-13)
Det har varit bråda dagar innan resan för att hinna med allt det som behöver ordnas: utackordering av marsvinen, inhämtning av ungarnas skolarbeten, röjning av vardagsrummet så att målare och elektriker kommer åt medan vi är borta, val och inköp av tapeter, hantering av handbollslaget (fixa coach, tränare och spelare som kan kliva in istället för mig och Calle), engagera gästtippare till spelbolagen, få iväg Calles jultidningsbeställning handla snus och sytråd till vår malaysiska värdfamilj  osv. Dessutom skall jobbjobb avslutas eller överlämnas till någon hugad.

...skifta däck på bilen?

Idag är det tisdag och två dagar från avresa, och det mesta verkar faktiskt vara på rull. Mest tack vare Birgittas välutvecklade sinne för struktur och ordning.