Nya strandupptäckter
(2009-10-27)
På morgonen satt jag och skrev lite på vår balkong och när jag gick in för att ringa in till barnen hoppade en apa in på balkongen och travade in på rummet. När jag försökte schasa bort den visade den tänder och antydde att den vill slåss. Det enda vapen jag kunde hitta inom räckhåll var min sandaler och när jag hade visat jag kunde gå till motanfall fann apan för gått att retirera och istället hoppa över till barnens balkong. Snabbt ringde jag in och sa åt dem att låsa sin balkongdörr.
Efter frukost tog vi taxi till en strand som ligger en vik bort från oss. Den låg innanför den ö vid vilken vi hade simmat bland färgglada fiskar dagen innan. Stranden var jättefin men helt öde utan tillstymmelse till badgäster. 
Det hindrade inte oss från att lägga oss på en del av den och tillbringa någon timma med solande och letande av fina koraller och snäckor. En del snäckor fanns det liv i. 
Den enda verksamhet som fanns längs stranden var en vattenskoteruthyrare, och för att bidra till hans omsättning hyrde jag en skoter i tjugo minuter för 70 RM och körde runt ömsom med Sara, ömsom med Calle. 
Skoteruthyraren hade sitt hudjur runt halsen, en anakondaunge, och den fångade Saras intresse och gillande.
När vi var färdiga med denna strand fortsatte vi längs kusten söderut till ett litet samhälle där intill. Här fanns det några t-shirt- och souvenirförsäljare som fortfarande hoppades att säsongen skulle ta fart igen. Vi åt lunch på en kinesisk krog och det blev en garanterat ’not spicy’ kyckling-med-nudlarrätt som fick piri-piri att verka starkt som kranvatten.
Vi tog en taxi tillbaka till resorten där vi softade en stund med bad, bloggning och läxläsning. Vi bokade in oss på fiskfarmturen följande dag. Calle fick syn på en varan som strosade runt på poolområdet. Jag skyndade dit och förevigade den på minneskortet. 
Dessutom fick jag några närbilder på husfågeln Hornbill.
När vi hade duschat och laddat kamerabatteriet beställde vi återigen en taxi och åkte med den till ett samhälle yterliggare en bit söderut, fortfarande på västkusten. Samhället heter Coral Bay. Vi gick längs strandvägen och studerade omgivningarna. Till slut landade vi i en souvenirbutik och barnen köpte några småsaker. Själv hittade jag ett par Ray-Ban för endast 32 kronor. Vilket kap!
För de är väl äkta?
Nöjda med våra inköp fortsatte vi vår promenad. De enda fordon som verkar finnas på ön är taximinibussar, motorcyklar och en asfaltsläggare. På motorcykel åker man sällan färre än två personer, ofta tre eller fyra, ibland fem. Rena familjebilen, alltså.
För middag hittade vi en kinesisk restaurang och på menyn idag stod det kyckling med ris.
Efter middagen åkte vi hem, spelade ett par partier biljard, lyssnade lite på filippintrion och gick sedan och la oss.
