adlersimalaysia

(2009-10-26)
Vid halv tio hade vi lyckats samla ihop styrkorna något sånär och tog oss ann frukosten. Idag hade de bytt omelettkock till en ännu långsammare. Men, vem har bråttom? När vi hade blivit ivägkörda från buffén checkade Linder ut och flyttade över sitt baggage till vårt rum. Vi lastade sen in oss i ett fångtransportliknande fordon och blev skjutsade rakt över ön till den nordöstra spetsen och en färjeterminal. Vid kajen låg en motorbåt med två besättningsmän som vi bordade tillsammans med fem andra turister. Motrobåten drevs fram av två utombordsyamaha på vardera 200 hästar.



Vi inledde så turen runt ön och när intressanta saker dök upp stannade vi och föraren berättade vad det var vi såg. Bland annat stannade vi vid ett örnnäste och vi såg också ett femtal havsörnar cirkla omkring i luften. Vi åkte förbi några fiskodlingar där de odlar snapper-fisk. När vi närmade oss staden Pangkor dök det upp båtvarv där de tillverkar stora träfiskebåtar (kostar runt 3 miljoner kronor) och längs kusten låg sedan exemplar av dylika båtar förtöjda, nyss hemkomna efter morgonens fisketur.



När vi kommer till staden Pangkor får vi gå iland och strosa runt bygden i 45 minuter. Vi hade ju redan sett stadens två gator så vi valde att gå lite i utkanterna och se områdena där folk bor.




Både längs fastlandskusten och så småningom längs Pangkor-kusten ser vi semesterresorter av skiftande exklusivitet. Riktigt lyxigt blir det när vi har rundat öns sydspets och kommer till den lilla privatägda systerön Pangkor Laut. Där finns det en anläggning som bara är öppet för par (singlar och folk med barn göre sig ej besvär) och ett annat där familjer med barn äldre än fem år är välkomna. 2000 RM per natt och person är bastaxan på de här ställena.



För att gästerna inte skall behöva beblanda sig med lokalbefolkning under sin semester finns det en helikopterplatta på ön vartill det går resor direkt från flygplatsen i KL. På norra änden av lillön finns det ett riktigt extravagant ställe som frekventeras av celebriteter som Beckham och Pavarotti. Här betalar man 2000 USD per natt. Fast då får man egen pool, egen kock och egen personal.

På den fortsatta vägen längs Pangkors västkust ser vi den lågbudgetby som vi åkte genom med taxin. Här finns en restaurang specialiserad på seafood som vi blir rekommenderade.

Efter ytterligare en bit stannar och ankrar båten vid en klippformation och vi ikläder oss cyklop och hoppar i spat, beväpnade med bullar. I vattnet får vi sällskap av miljontals färgglada småfiskar och de blir särskilt intresserade av brödbitar som släpps. Vi ett tillfälle var det en fisk som missade brödet och istället högg mig i fingret och det gjorde riktigt ont. De flesta fiskarna var runt decimetern i längd men det fanns även större fiskar som anmälde intresse. Den största jag såg var nog 50 centimeter lång.



När vi hade tömt ut förrådet av bröd och bullar fortsatte vi färden norrut. Och efter ytterligare någon vik kom vi så till vår egen. Båten ankrade på stranden och vi vadade i land.

Efter att Linders hade fräschat till sig något åt vi lunch och tog sedan farväl när de lastade taxin som skulle ta dem till färjeläget i Pangkor.

Vi skulle få fortsätta vår vistelse utan ciceroner. Till att börja med tog vi det lugnt med lite läxläsning och bloggning. Calle och jag gick till rummet för att byta om till golf och då såg vi genom balkongfönstret ett tiotal apor på balkongen. De var ute på sin dagliga matraid där de svingar sig från balkong till balkong och genomsöker dem efter ätbart. De försöker också ta sig in i rummet genom att hänga på dörrvredet och har man då inte låst dörren blir det öppen gata för dem in. Ombytta och klara hyrde vi ett golfset och betalade 45 RM i Green Fee och begav oss ut på anläggningens golfbana.



Det jag först trodde var en 18-hålsbana visade sig vara en 3-hålsbana fast med tre olika utslagsplatser på vardera hål och därför kallar de det en 9-hålsbana. Fairway lämnade väl en hel del ytterligare att önska vad gäller jämnhet, men detsamma kan sägas om mitt spel. Calle fick dock in några ordentliga fullträffar. En projektil från hans klubba träffade ett träd och sedan taket på ett bostadshus som låg gömt i buskarna. Ingen skada verkade dock ha skett. På golfturen träffade vi på några sköldpaddor.

Åter till receptionen och efter ett snabt dopp i poolen fick Calle skriva på sin dagbok.

En ståtlig påfågel marscherade plötsligt in i foajén och gick fram receptionsdisken som om han ville boka rum.



Vi hade svårt att bestämma oss för om vi skulle stå fast vid vår anmälan till Night Fun Fishing. Tydligen skulle man bli ivägkörd till ett färjeläge och där sitta och spöfiska i halvannan timme. Enligt en förstå-sig-påare var den aktuella ebb-och-flod-korrelationen inte optimal för fiske varför fångsten kanske inte skulle bli så stor. Dessutom blåvägrade Sara att följa med. Efter lite övervägande bestämde vi oss för att hoppa över fisket. Och tur var väl det då tidernas åsk- och regnväder utbröt klockan 9, precis då fisket skulle ha börjat.

Vi badade lite mer, åt middag på hotellets restaurang och spelade lite biljard innan vi somnade till filmen The Lake House.