Little India
(2008-10-29)
Vi släpade oss upp vid niobläcket, och efter att jag med sorg hade konstaterat att Hammarby nu kommer få lämna Allsvenskan (Tack Trelleborg! Vad skulle det där vara bra för?) åt vi frukost. Eva åkte för att se Julia uppträda i en Halloween-pjäs och vi tog en taxi till Little India. Som vanligt fick vi hoppa i och ur ett par bilar innan vi hittade en förare som var villig att köra på taxameter. Väl framme i Little India fick vi lära känna ett mycket trevligt butiksområde.
Betydligt mera avslappnat än China Town. Och lägre priser. Här hittade jag några skjortor som inhandlades och vi köpte även lite annat smått och gott. Fast när Calle blev rastlös och fick ett kraftigt sug efter fisk-spa började vi söka efter dylik anläggning. Uppenbarligen fanns de närmaste i området kring China Town så vi travade iväg ditåt. På vägen besökte vi ett apotek och köpte halstabletter och paracetamol för att dämpa Saras inledande flunsasymptom.
Mitt i China Town bakom ett väskstånd hittade Calle en fisk-spaleverantör. Vi klev in och bad om några olika behandligar. Calle och jag valde fisk-spa medan tjejerna gick in för fotmassage.
Jag blev övertalad att samtidigt genomgå en axel-, rygg- och nackmassage av en liten spinkig kinesiska.
Med alla sina c:a 45 kilo lyckades hon hitta flera ömma punkter på mina axlar allt medan hon upprepade mantrat -Dis is no good. Welly tenns. Hennes korta orsaksanalys löd -Kompjute? Trots knytnävshugg och karateslag ansåg hon inte att hon hade kunnat nå önskat resultat utan föreslog kinesmetoden Cupping, vilket hon naturligtvis omgående kunde leverera. Jag tackade dock vänligt nej. Sara kompletterade sin fotbehandling med en manikyr och nagelmålning.
Eva anslöt och blev genast värvad att genomgå just en cupping-behandling. En halvtimma senare kom hon ut från källarrummet med ryggen full av decimeterstora mer eller mindre illröda sugmärken.
Medan Calle och jag väntade på att behandlingarna skulle slutföras botaniserade vi bland stånden i China Town och jag roade mig med att pruta ner en datorväska (Samsonite!?) från 180 RM till 80 RM. Förmodligen var det ändå ett våldsamt överpris.
Vi åt lunch på Central Markets Food Court
och för att variera valde jag en thailändsk kyckling-och-ris-rätt.
Eva åkte för att hämta Julia som hade kommit hem från skolan och vi bestämde att mötas vid fågelparken. Vi fortsatte att utforska Central Market och hittade bland annat en mobilsmyckeshandlare som fick leverera.
När vi väl hade slitit oss från denna, lyckats hitta en taxi till överkomligt pris och förflyttat oss i densamma hela vägen genom stan så var klockan endast någon timma till stängning och det var för kort tid kvar för att hinna se stället ordentligt. Alltså bestämde vi att postponera fågelbesöket och istället åka hem och pyssla.
Taxikartellföreståndaren vid fågelparken hade bestämt att den sträcka vi ville åka skall kosta hela 25 RM, och stärkta av vårt tidigare framgångsrika prissänkarknep satte vi näsan i vädret och marscherade därifrån. Det vi inte riktigt hade kalkylerat med var att det inom promenerbart avstånd förmodligen bara skulle gå att hitta taxibilar som hörde till kartellen. Dessutom såg det ut att börja regna när som helst. På vår jakt efter droska gick vi förbi en pågående brölopsbildfotografering och vad jag inte begrep var varför de valde att ha en gallergrind som bakrund.
Efter 25 minuter hade vi hittat två bilar och påbörjat färden mot Kiara Ville Condominium. Båda förarna nöjde sig med 20 RM. Tips till taxichaufför: Här anför man som argument varför inte taxameter skall användas att det finns risk för köer.
Väl hemma på våning 27 sammanfattade vi dagens inköp och flera satte sig och tittade på en film. Calle och jag gick ner till gymmet och lyfte lite skrot. Jag passade på att springa 4 km på löpbandet, något snabbare än senast (10 km/h). Jag sprang barfota, i bästa Abebe Bikila-stil, och mina redan ordentligt fiskätna fötter kunde inte motstå att spricka upp kring tårna. Efter några biceps- och tricepsövningar hoppade vi i bassängen och svalkade oss innan vi hissade upp oss halvvägs till månen igen, tog en kvällsöl (och en kvällsvatten) och gick till sängs.
Vi släpade oss upp vid niobläcket, och efter att jag med sorg hade konstaterat att Hammarby nu kommer få lämna Allsvenskan (Tack Trelleborg! Vad skulle det där vara bra för?) åt vi frukost. Eva åkte för att se Julia uppträda i en Halloween-pjäs och vi tog en taxi till Little India. Som vanligt fick vi hoppa i och ur ett par bilar innan vi hittade en förare som var villig att köra på taxameter. Väl framme i Little India fick vi lära känna ett mycket trevligt butiksområde.
Betydligt mera avslappnat än China Town. Och lägre priser. Här hittade jag några skjortor som inhandlades och vi köpte även lite annat smått och gott. Fast när Calle blev rastlös och fick ett kraftigt sug efter fisk-spa började vi söka efter dylik anläggning. Uppenbarligen fanns de närmaste i området kring China Town så vi travade iväg ditåt. På vägen besökte vi ett apotek och köpte halstabletter och paracetamol för att dämpa Saras inledande flunsasymptom.
Mitt i China Town bakom ett väskstånd hittade Calle en fisk-spaleverantör. Vi klev in och bad om några olika behandligar. Calle och jag valde fisk-spa medan tjejerna gick in för fotmassage.
Jag blev övertalad att samtidigt genomgå en axel-, rygg- och nackmassage av en liten spinkig kinesiska.
Med alla sina c:a 45 kilo lyckades hon hitta flera ömma punkter på mina axlar allt medan hon upprepade mantrat -Dis is no good. Welly tenns. Hennes korta orsaksanalys löd -Kompjute? Trots knytnävshugg och karateslag ansåg hon inte att hon hade kunnat nå önskat resultat utan föreslog kinesmetoden Cupping, vilket hon naturligtvis omgående kunde leverera. Jag tackade dock vänligt nej. Sara kompletterade sin fotbehandling med en manikyr och nagelmålning.
Eva anslöt och blev genast värvad att genomgå just en cupping-behandling. En halvtimma senare kom hon ut från källarrummet med ryggen full av decimeterstora mer eller mindre illröda sugmärken.
Medan Calle och jag väntade på att behandlingarna skulle slutföras botaniserade vi bland stånden i China Town och jag roade mig med att pruta ner en datorväska (Samsonite!?) från 180 RM till 80 RM. Förmodligen var det ändå ett våldsamt överpris.
Vi åt lunch på Central Markets Food Court
och för att variera valde jag en thailändsk kyckling-och-ris-rätt.
Eva åkte för att hämta Julia som hade kommit hem från skolan och vi bestämde att mötas vid fågelparken. Vi fortsatte att utforska Central Market och hittade bland annat en mobilsmyckeshandlare som fick leverera.
När vi väl hade slitit oss från denna, lyckats hitta en taxi till överkomligt pris och förflyttat oss i densamma hela vägen genom stan så var klockan endast någon timma till stängning och det var för kort tid kvar för att hinna se stället ordentligt. Alltså bestämde vi att postponera fågelbesöket och istället åka hem och pyssla.
Taxikartellföreståndaren vid fågelparken hade bestämt att den sträcka vi ville åka skall kosta hela 25 RM, och stärkta av vårt tidigare framgångsrika prissänkarknep satte vi näsan i vädret och marscherade därifrån. Det vi inte riktigt hade kalkylerat med var att det inom promenerbart avstånd förmodligen bara skulle gå att hitta taxibilar som hörde till kartellen. Dessutom såg det ut att börja regna när som helst. På vår jakt efter droska gick vi förbi en pågående brölopsbildfotografering och vad jag inte begrep var varför de valde att ha en gallergrind som bakrund.
Efter 25 minuter hade vi hittat två bilar och påbörjat färden mot Kiara Ville Condominium. Båda förarna nöjde sig med 20 RM. Tips till taxichaufför: Här anför man som argument varför inte taxameter skall användas att det finns risk för köer.
Väl hemma på våning 27 sammanfattade vi dagens inköp och flera satte sig och tittade på en film. Calle och jag gick ner till gymmet och lyfte lite skrot. Jag passade på att springa 4 km på löpbandet, något snabbare än senast (10 km/h). Jag sprang barfota, i bästa Abebe Bikila-stil, och mina redan ordentligt fiskätna fötter kunde inte motstå att spricka upp kring tårna. Efter några biceps- och tricepsövningar hoppade vi i bassängen och svalkade oss innan vi hissade upp oss halvvägs till månen igen, tog en kvällsöl (och en kvällsvatten) och gick till sängs.
Kommentarer
Trackback
