Upptäck Pangkor
(2009-10-25)
Närmare halv tio kom vi ner till frukosten. Den var minst lika komponentrik som den i Taman Negara, fast omelettkocken var betydligt långsammare här. Vi har en tendens att bli upplysta att köket snart stänger, så även denna morgon. Efter ett kort besök på rummen gick vi så ner på stranden och tog några solstolar i besittning. Förmiddagen var en smula mulen men alltjämt behaglig. Även denna dag höll havet och poolen anmärkningsvärd hög temperatur.
När vädermakterna antydde att de tänkte skölja regnvatten över oss passade vi på att ta en kortare öl- och kafferast för att sedan komma tillbaka till strålande sol. Vi växlade mellan aktiviteterna bokläsning, poolbad, havsbad och vykortskrivning. Ett av eftermiddagens resultat blev makabert kräftröda anleten.
När klockan blev ungefär 3 övergick vi till allmän läxläsning och rumsbyte. Vi hade nu fått de rum vi egentligen skulle ha haft från början. Rummen ligger på något som kallas Ocean Wing och är modernare än de andra. Vyn över havet är bättre också. Fotfarande delar de tre barnen rum och ett föräldrapåbud säger att ikväll får tjejerna sten-sax-påsa om vem som sover i extrasängen.
Efter dusch och ombyte beställde vi fram en taxi och det visade sig bli med samma chaufför som körde oss från hamnen. Vi angav Pangkor som resmål och han körde samma väg som tidigare, dvs längs östra kusten. Vi åkte genom jättefina små samhällen, ofta kinestypiska. När vi kom fram tipsade chauffören oss om den enda restaurang som finns i stan, Anchor. Och när vi ville betala sa han att han kunde köra hem oss efter besöket så kunde vi betala då. Men, vi vet ju inte hur länge vi vill... Inga problem!
När vi hade givit upp försöken att få betala resan strosade vi runt bland souvenirbutiker och fiskaffärer. Extremt populärt måste det vara med torkade småfisk. 
Några t-shirts inhandlades samt flip-flops. När vi hade spatserat de enda två gatorna som fanns fann vi för gott att uppsöka Anchor och be om menyn. Flera spännande rätter fanns och några beställde vi. Alla blev nöjda. Till och med katterna.
Någon sa –Kanske dags att åka hem? Och vips stod där en rosafärgad taximinibuss med vår chaufför vid den öppna dörren. Återfärden gick längs den västra kusten och här fanns lite fler turistställen och en del lågbudgethotell (60 RM för ett dubbelrum).
Tillbaka på resorten (re’sårten) tog vi oss till dansbaren och beställde in några drinkar. Ungarnas favorit, Shirley Tempel, flödade. En svenska som vi hade träffat under dagen anslöt till vårt bord, och under någon timma dansades det till samma filippinska trio som kvällen innan. Jag och Pär och ungarna spelade biljard några omgångar.
